Ett litet barn det sitter
djupt inne i mitt bröst
Hon sitter där och väntar
på kärlek och på tröst

För länge länge sedan
så gömde hon sig där
Hon kände sig så ensam
och mest som till besvär

Åren gick och flickan
blev kvar där i sin vrå
och ingen enda människa
försökte henne nå

Till sist så glömdes barnet bort
men plötsligt så en dag
så hörde någon hennes rop
på hjälp, och det var jag

Nu måste jag försöka
att hjälpa henne fram
och om jag lyckas
ska jag genast ta henne i famn

Sen ska hon få min kärlek
och hon ska få min tröst
och jag ska hjälpa henne
att ta steget ur mitt bröst