En tidig morgon mörk och kall
det bankar på min dörr
därutanför står oron
och vill sig in som förr

Jag mäktar inte annat
än släppa honom in
han låser dörren om oss
och kallar mig för sin

Han sätter klorna i mig
och kramar hårt min kropp
Mitt hjärta slår så fort, så fort
försvinner gör mitt hopp

Vill värja mig och skrika:
LÄMNA MIG I FRED!
Men inför honom tiger jag
och böjer jag mig ned

Han säger inget när han går
men jag har det nog på känn:
I nästa vargatimme
kommer han igen