Ett brev

förslutna vita ark
från andra kuster
andra ögonland

och jag lyssnar
på den rösten
som ger mig fåglar

som är sång och sorg
brospann till himlen
tårar till kaffet

och raderna vet sin väg
från en hand, mindre än min,
till mina inre vidder


Jag lägger de lästa orden
under hängmattans kudde
och ser mot molnen

ser genom apelblom
och tidens spindelnät

och hör dina steg
mot grå kalkhällar
så nära havets kant