Förr, förut, ja då när alla hade ett nummer… då kunde man se i den lilla instickslappen ”jaha” ”han har läst den”. Räknade man så kunde man se, när, också. Ja fast så intresserad av det var man ju knappast men, om han gillade den så kanske… eller om hon gillade den, ja fast man hade ett begränsat utbud av ”låne handlingar” i minnet. Låne nummer på de man sökte, de man kunde utantill. Nr 9 visste jag vem det var liksom, nr 51 och några till…

Men vissa ville man se precis som, som om boken vart bättre om, fler gillade den, eller lånade den fast man tänkte sällan på att ”de som lånade den TRODDE den var bra, innan de lånade den”.

För så är det ju, vi vet inte, gamla biblo blev sen omklädningsrum eller ”kansli” åt idrottsföreningen sen, det nya biblo som också blev gammalt, blev nåt annat, nåt helt annat, de blev en pizzeria, som så mycket annat blivit med åren….

Så där man läste böcker får man nu, läsa en del annat, t ex telenumret till pizzerian