Med tång och törnen, tystnaden drar
genom det karga landskapet
gör till aska, den grönska som en gång bar
färger som lovade att för alltid

blomstra

och kinden skrek, namn den aldrig vågat uttala
slet ljuset ur blick, torkade rent pumpen
då insikten - den nyfunna jorden aldrig
skulle komma att återigen

slå ut