det är slutet av maj månad
och sommaren är redan här
det syns på de gröna träden
det hörs på fåglarnas sånger
det känns i den ljumma vinden

och jag
jag blickar upp mot den molnfria himlen i förundran
jag blundar och låter nostalgin skölja över mig
det finns så mycket minnen i den här staden
tänk att det var här allt det gamla skulle ta slut
och något nytt skulle ta vid

men det var för längesen
fem år har passerat sedan dagen jag tog studenten
då jag sprang ut från Carlforsskas huvudentré med klassen
jag hade långt svart hår
och bar min barndomsvän Finne på ryggen
på mina läppar fanns ett löjligt men lyckligt leende

den dagen stod jag på toppen av livets berg

jag har fallit sedan dess

ja, det var här allting tog slut
det var här allting skulle ta vid
sommar i Västerås tjugohundrasju

men ingenting tog vid
jag kom aldrig till nästa kapitel i livetsbok
det fanns endast en punkt
ett slut
och jag kunde sedan bara se på hur mitt liv
blev någon annans
jag förlorade all kontroll
och som sand
rann allt mellan mina fingrar

sedan dess har jag levt i ständig rädsla
orolig för att det mest fruktansvärda av frukastvärt
kan inträffa
och jag har lärt mig att lagboken inte gör någon nytta
inte i praktiken
för i verkligheten finns ingen hjälp att få

och efter år av oro och rädsla i isolation
har allt det jag byggt upp i 19 år raserats
och det finns ingen som vet det jag vet
för jag bär på så många hemligheter
som jag inte kan tala om för någon

ensamheten förtär
den äter upp min existens

så här ligger jag nu
efter ännu en sömnlös natt
det är slutet av maj
och sommaren är redan här

tänk att det var här allting tog slut
att det är här
alla mina drömmar ligger begravda

det är fredan klockan 12.28
och jag ska sova

god natt