Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Samuel Barber - Agnus dei, Adiago for strings

http://www.youtube.com/watch?v=DUtv776aYKo




Förmultnad

 

Vindlande fall, som om luften var full av såpa

Lätt svajande, hackigt, runt i små cirklar

Som om du försökte slå knut på dig själv

 

I slutet ett nedslag som knappt hördes

Inga explosioner eller hav av plågad eld

Inget gnisslande av metall eller hopbitna tänder

 

Var det jag som inte gav dig tillräckligt med tid

Glömde jag bort att älska dig

Kanske var det bara dags för dig att gå

 

Mina ögon har aldrig varit så bleka, medan

de såg din murkna, darrande, långsamma fall

Min kropp aldrig så stilla, mina lungor aldrig så tomma




Fri vers av Armo
Läst 434 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2012-06-10 15:42



Bookmark and Share


  revolver
Grattis till placeringen ;)
2012-06-13

    ej medlem längre
bra, väl nyanserat!!*
2012-06-13

  Elin S
En sådan sorgsen symfoni. Den känns hela vägen in i hjärtat.
2012-06-13

  Elisabeth Johansson
Underbar. En liten tanke som föddes ur ett blad, gav kraft till många andra tänkvärda tankar. Du är en sann konstnär =)
2012-06-12

    ej medlem längre
Dina ord går rätt in....stannar där...länge...
2012-06-12
  > Nästa text
< Föregående

Armo
Armo