Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Bok, Silke - Alessandro Baraccio, Musik, Above and Beyond - Small Moments


En bön jag ber så

 

 

 

 

 

 

Om det omöjliga vore möjligt
Om jag kunde dyka ned i vattenringarna som är ditt liv

 

Om jag kunde följa dig en dag, från gryningens avslöjande ljus
till den ensliga skymningens bedövande ensamhet

 

Att under en dag ruva dig under mina starka armar
Trösta dig, omfamna dig ömt när du inte ser på

 

Få vara ditt hjärta nära och höra de bultande dova,
från tunnelbanans vilsna färd över dunkla stigar

 

Vem vet vad som är rätt väg
Vem vet om ens stolthet är högt buret eller bara fel
Vem vet hur många tårar det är som döljs under en dag

 

Om jag fick känna dina klackars steg på spruckna gator
Där allvarliga hus i mörkret tiger men glömmer ingenting
Där skamsna tankar i kloakerna ruvar

 

Om jag fick höra orden från rösterna som förföljer ditt liv
Höra stålhjulens gnisslande jämmer från hjärtats inbromsning

 

Skulle du lossa dina kedjor för en sekund
Bromsa in en sista gång
skulle du höra, skulle du se mig då

 

Om jag fick sväva runt ditt sanna ansikte
smaka på de frusna små från dina beslöjade ögon
Vyssja dina smala axlar till ro

 

Få följa dina händers brustna linjer
att få se när du lägger om dina sår

 

Skulle du våga vara så naken,
avklädd ner till dina andetag eller,
skulle du låta vinterns bleka hårlockar fängsla din själ
Skulle du våga hålla tag om min hand

 

Om jag finge vandra med dig utmed årsringarna
som skört klär dina ögonvrå
Och få värmas i ljuset av ditt leende ett blygt ögonblick
innan tystnadens sorgevågor dränker mina levnadsår

 

För det omöjliga är inte möjligt

 

Så står vintern täckt i sot, osäker som ett tyst vittne
Att våga falla som en snöstjärna, gnistra och dö
eller, i skuggan dold bara stå

 

Därför klär jag en bön i vinterskrud och sjumilaskor
Att hon genom regn och rusk,
solstormar och frost
att hon når dig och lägger sig att sova vid din halsgrop

 

Jag skulle låta tårar av önskedrömmar täcka dig
Låta Gudinnan Hera i ett regn av glädjeströmmar jaga fritt
I en innerlig bön om att du ska vara utan sorg

 

Om jag fick likt en skyddsängel vara med dig
osynlig, svävande, längtande grå
Vara med dig en dag i ditt förunderliga liv

 

Skulle jag måla dina soluppgångar leende röda
jag skulle ge hösten din varma personlighet
jag skulle sjunga vårarna lika gröna som dina vackra ögon

 

Och då den färgblinda natten kommer,
likt en metallisk svart avundsjuk krabba,
krypande, krälande och hungrande
efter ensamma själar
Ska jag med hettan från mitt hjärta
tända Sirius - hundens stjärna

 

Att du ska veta att du är älskad,
Att du ska veta att du aldrig är ensam

 

Men verkligheten är många gånger ond och kall
och inget av det här kan jag ge dig

 

Det omöjliga är inte möjligt och...
i verkligheten väger en bön för lätt

 

 

En bön jag ber ändå

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers (Fri form) av Armo
Läst 564 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2013-11-22 13:56



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Läser och förförs av ömheten....
2013-12-01

    Frozenbride
Du fångar känslor och förmedlar kraftfullt och vackert! Jag vill läsa mer av dig.
2013-11-26

  b.c.
oj riktigt vackert.. läser helt fastkedjad vid dina ord.
2013-11-25

  ResenärGenomLivet VIP
Mycket vacker poesi...
2013-11-23

  Tess74
Fint ömt och så jävla bra!!
2013-11-22

  anathema VIP
Stark känsla i denna. Många kreativa och bildsköna formuleringar. Gillade särskilt stycket med klackar och kloaker, och vinterverserna.
2013-11-22

  Astralflickan
Väldigt många otroligt vackra beskrivningar. Så fin, sorglig och öm dikt.
2013-11-22
  > Nästa text
< Föregående

Armo
Armo