Jag gillar inte att vara där jag är
Men samtidigt är det en förväntan ett avstamp
Ett hopp inför framtiden.
Detta tunga osynliga ok
Som hägrar över mig
Ett ansvar med krav.
Jag vill bara vara
Slippa ansvaret
Som ingen tvingar på mig
En slags flykt
Och en slags kamp
Att vara duktig
Och att slippa finnas till.
Regnet smattrar
Och jag trivs i min ensamhet
Jag har gett upp
Men samtidigt inte
Jag litar på att kunna
Få vara barn
Och slippa allt ansvar
Ett hopp om att bli hel
Då kan jag ta framtiden med storm
Innan dess låt mig bara va.

Skrivet den 8 Juni 2012 av H.A