ser dig söka efter mig
inga ord behövs
är glad att du finns kvar
fast vi lämnade varandra
i vredesmod den där gången

tiden går men vet att vi
inte kommer att prata
med varandra igen
men det spelar ingen roll
då vi ju aldrig någonsin talat

det var bara känslorna oss emellan
den där lågan som höll på att
bränna upp oss
men det kändes så jävla skönt

de planer vi smidde
även om det kanske redan innan
var förutsagt att det aldrig skulle ske
då du ju ej trodde på den sortens kärlek,
det sättet att mötas på

vet att du ville
annars är du en skickligare lögnare
än jag trott...

jag ville också
och sörjde länge dig
och de hårda ord du inte uttalade
men skrev till mig

raderade skriften
men ärren lever för alltid i mitt
sargade hjärta
likt osynligt bläck
tatuerat i mitt inre

livet går vidare,har gått ett par
år nu,tror jag visst
räknar inte dagar
men när jag tänker på dig
är känslorna lika sanna som då

med gråten i halsen
för att du inte ville försonas
och ej heller jag
även om jag skulle ha tagit emot dig
med öppna armar om du någonsin
hade frågat....

älskar dig
du är en av alla människor
jag älskat
bara det att du var en av de
bästa
så speciell

och att jag fortfarande tänker på dig
och det möte som aldrig blev av
säger väl endel...

du är fin
intelligent och rak
och passade alltid perfekt
för mig

kanske våra vägar korsas
en vacker dag
du min vän...

vem vet...