Är jag dum i huvudet eller bara knäpp

Kommer lätt glida runt singel med hatt, alzaimers och käpp

Älskar att skratta med mina vänner som har bokstavskombinationer 

och karriärer som bygger på spelambitioner

Har nog världens sämsta karaktär och skyller jämt på att jag är spontan

När jag än en gång fördriver hela dan 

Resonerar att så länge jag skrattar åt mina knäppa tankar, och tror att jag är übersmart

Så är livet rätt så underbart 

Siktar lågt och missar brett

Låtsas sen som att inget skett

Trodde att jag var schizoid till en del

 Men märkte snabbt att kärlek gör mig hel

Förstår inte alltid om planen för mitt liv är idiotisk eller genial

Känns inte som att vägen ritats med linjal 

Jag är en friggebodsbohem som valt en längre väg för en gångs skull

Det kan vara den här gången jag lyckas att inte ramla omkull 

Jag ler ikapp med mina ögon som  skrattar åt det som andra kallar livet

När jag sitter på sidan om mig själv verkar det kanske än mer givet

Hursomhelst så är det här och nu jag tar steget ifrån den gamla jargongen 

Och jag gör det precis som om det vore första gången