Jag kan inte sätta mig i måsten och borden

fördela mig i alla orden

mina frågor söker rättvist sina svar
skjutande sina pilars fokus

lutande vilar jag mot ovissheten
sväljer rosor violer och krokus

men kanske om jag ställer dom
mot väggen där

gäller dom ännu i sin rätt om jag frågar
liggande
triggande dina sinnens räcken

fäller jag mina teckens täcken
som en ridå ner
medan du ser mig mätta min ångest

med egna svar och jo

jag kan inte sätta mig i måsten och borden
fördela mig i alla orden när min vilja naken
bäddat med vita lakan

för i kogret ekar målens sök och önskningars försakan
gamla fjädrars lämnade rök utan eld

i min last för lyckan bär jag bud om mitt
ditt och vårt
och viltet går än en gång fritt

där allt en gång skövlades av hungrig
Undringarnas Skog

jag frågar nog där svaren lutar lika klara
som dina undringar är under underbara av oförlöst vetskap

kunskap

är mirakel och en röst inunder viskar tyst
viskar om ditt och mitt

"..och viltet går än en gång fritt"