Mina händer bultar ömt
I minnenas terränger
Försöker de gripa tag
Öppnar, stänger
I mina dolda skrymslen
Försvarar jag dig
Förgäng mig
Jag sveper in mig
Öppna
Stäng mig

Långt inom mig dricker du
I mina brustna artärer
Du omger mig
Med åminnelsens sfärer
Jag barrikaderar mig
Ni försöker att bända upp
Men ni kommer inte igenom
Så spräng mig

Det spelar ingen roll
Hur mycket ni sliter med era tänger
Du kommer alltid att springa fritt
På det vackraste av fält
I reminiscensens terränger