I smogens ödsliga tidsfördriv
sluttar hoppet nedåt
Och vi som tror att vi går uppåt
i sönderfallets spiral

Där går vi stilla baklänges
ovetandes

innan vi faller...

I rusets dimma
skulle vi aldrig mer hitta hem
Vi placerade minor i våra minnesspår
och vi gick vilse i amnesi

Vi trodde vi hade sagt allt vi ville
men vi talade oss blinda
genom smekningars parafasi

i sidenlakan broderade av stilla demens
glömmer vi allt och vi tror oss minnas...
att allt är bra
allt är stillsamt
allt är glömt

innan vi faller...