Kommer du ihåg hur det var när du var ung?
Vi var lika tajta då som din hud
Två välsvarvade utopier
Och du log, men huden ville tillbaka

Kommer du ihåg
den dag du släppte taget?
Och de höll sig kvar, dina skratt
fastän skämtet klingat av
När kronologi och ironi blev till ett?

Kommer du ihåg hur det var
att leva
i negligeringens frossa?
Vi ville dra åt, råda bot, amnestisera
det vi påmindes om
funderingar, hat och våra leenden
som trots torka
skördade mark i våra ansikten

Kommer du ihåg kraften
i dina hudars periferier
när de simmade mot djupet?
Och vi ville dansa
i syrets lundar

Men våra kroppar vägde mer
än våra hopp
Och vi förlorade oss där
på botten
av våra luftslotts
guldutsmyckade salar