Jag singlar slant
med resterna av det omkullkastade minnet,
som landar lätt i handen.
Kyler ned fönstren där fåglarna skulle upptäcka
allt som är vackert.

Jag finns inte längre i mitten av mitt hemliga kustland,
bara släppa lös mina stämbands konvulsioner,
och fastna i diskussioner.

Långa nätter trampar in
i mitt oskuldsfulla huvud.