Tystnad
inte ett ord blir sagt
ensam
inte i rummet
men i själen
i hjärtat

livet lever
tiden jäktar förbi
som sanden som rinner
mellan mina frusna fingrar

ångest över ångest
stressar
måste skynda att skynda
leva innan det är försent

varit begraven så länge
jag grävde mig upp
men jag snubblade
nu kravlar jag fram

eye of the tiger
kanske en svag
men jag ger inte upp
jag ska bli mitt bästa jag
igen

vändpunkten
när hatet gentemot sig själv
tappar tyngd
och blir bränsle
jag ska hata mig bättre

så att tystnaden kan få ett slut
så att hjärtat kanske kan få slå i takt
med ett annat
så att jag kan se fram emot att leva i morgon
så att jag kan se tillbaka och känna
att fan
det blev rätt bra till slut
ändå