detta är allt
öppna portarna och
släpa in dem
dumskallar och dårar
inkräktare och lönnmördare
vill ni verkligen veta hur
denna boning jag
låst in mig i
ser ut
låt er inte luras av glöden
i eldstaden
det som brinner
äter av något
för att inte kvävas

döljer min förtvivlan
och skrattar åt detta
uppror mot mig
betvivlar ni att väggarna här
är gråa
att luften vi andas är grå
att linnet som klär de
som betjänar mig
har någon färg
guldet som mattats

ni dårar
sen jag snuddade mina
prinsars mjuka hjässor
befriade dem
med en spira av liv
och en kärlek
som är svår att
beskriva
ägnar jag dagarna
åt att segra
- övervinna

de leker någonstans här
jag sitter ensam
på min tron
försjunken i tankar
medan tårar dränker
det sammetsgröna
kjolstyget och löser
upp guldbroderiet
den scattersöm som målat
upp träd, blommor och fåglar
alla de ord som jag ville skänka
dig

Jag är drottningen
över ett förlorat rike
mitt folk är dårar
och vi drar runt
en slipsten
vi dricker oss redlösa
slåss i riddarsalen
om kärlekens gruskorn
de få

jag sträcker ut mina
rubinbeklädda åldrande händer
och försöker dra till mig
någon någon som inte
är du
min konung
älskade

detta är mitt arv