tro hopp och
kärlek tänkte Madame Iskarot
och tvättade sitt långa hår
i rännstenens kalla vattnet
och försökte minnas sin son

allt är vaga minnen
och skam
en dödsdom
att hantera
att fördömas och
leva vidare ensam mellan
de fallfärdiga höghusen
med en kärlek utan namn

tiden sliter
bilarna far fram och åter
klockan tickar
i sagornas värld
öken och asfalt

där på gatan
fan själv är ute och spatserar
som en tupp
funderar ut nästa rollspel
för oss alla
Madame Iskarot tänker
att nästa gång han
passerar
- ska jag spetsa honom med
den där käppen hans

sen tar vi itu med gud