Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till dej nu, de känns som om vi kommit ifrån varann, som om allt är fel…

Du försvinner in i dej själv eller nåt stöter bort mej, du är inne i samma som förra våren känns de som, stöter bort och förväntar dej att jag står kvar. När du får lust att närma dej igen. Och det verkar alltid vara ”mitt fel” vad förväntar du dej egentligen?

Snart är vi inne i samma rulle igen och det är som att, det senaste året inte funnits. Jag har tappat så mycket livslust det sista året, så många ggr har jag tänkt, ibland har det varit enbart tankarna på att hundarna dör om jag dör..

Vet inte om jag skriva ut detta ikväll, tisdag kväll, du ligger och snarkar bredvid som vanligt och jag funderar vad som är meningen med allt.....
MED ALLT!