Tänkte, satt och tänkte, och lovade döende världen mitt utbrott i stilistisk kognition när jag varje iskall perversion ville sova och tog det som enkel depression i allt jag såg omkring mig i min etta. Jättarna såg det ironiskt som något att ta i. Tog tag i min samling acceptans och tydde en passage av mirakel nästan som om romantikerna ville säga upp lönen av mödan att icensätta en imitation och så länge drar jag en självdestruktion i skölvattnet utan att memorera två gånger i medfödda kanter av älskad lyssnad. Behovet av reklam blev mindre med aldrig något jag bryr i dagsfärska program utan ser villkoret för porren att åskådas i minimal chans att överleva och kollapsar av dofthallucination i dörrstängd identitet över stjärnglans ivrig i avgrund för massorna med aktuell verklighetsförfattning och extremistisk konjunktion i spetsen av förredetta brist på motivation och rituell besegrann framför dig onämnd dagsinspektion och skäl att tudela i misären jag ser.


http://www.youtube.com/watch?v=uNrlecdaR9c