Drömmer på nätterna, om dig, min ängel.

Vaknar sen med en smärta i bröstet,

så stark, att jag har svårt att andas fritt.

Vi var så lyckliga med varandra.

Du var så levande här och då. I all min lycka,

jag såg aldrig hur du tvekade.

Dina mörka sidor dolde du väl, precis som jag,

gjorde för dig. Skillnaden blev sen, att jag vågade

känna tillit, lägga mig i dina händer, öppna mig.

För att du skulle kunna känna, hela mig.

Men så, när verkligheten blev för påtaglig slöt du dig,

för mig, och försvann i väg. Din längtan bort,

från dig själv, var alltid större, än din vilja att stanna kvar. 

Du vågade inte leva, som jag. Vågade inte se,

livet som kom efter dig. Sonen du lämnade och övergav.

Han som är halva du, och halva jag,

som finns här nu. I hans ögon ser jag dig.

Känner saknaden, varje dag, precis som kärleken,

den som blev kvar här, med mig.