Han snurrade för världen. Flera varv någonstans i de värmländska skogarna i närheten av en mörk sjö med en skrynklig hud. Runt, runt, runt. Satt sen där vid strandkanten och såg små korta vågor komma upp och lägga sig vid hans sida. Var detta livet? Att vara tretton år och slira med storebrorsans moppe i fuktmarken nere vid badet. Att sitta vid kanten av en strand, se sjön, höra den komma, känna brisen och förnimma ljudet av en svajande björk en dag under högsommaren. Det funderande han aldrig över då. Vad som var livet eller inte. Det fanns så mycket annat att undra. Fotbollar, orgasmer och nintendospel till exempel. Det var viktiga saker som upptog hans tid det året när någon hade kommit för att hämta pojken i honom och lämna över den fullkomlige mannen. På vägen upp till sommarstugan höll han i full gas på den militärgröna zundappen. Den orangea störtkrukan var en pinsam sak som tyngde den späda nacken, men känslan av att vara fri och mäktig klamrade sig ändå fast i farten längs den grusiga skogsvägen som var omgiven av trolska granar i tät givakt. Han var här igen. Precis som traditionen bjudit de senaste tre, fyra åren var han tillbaka i den gula stugan någonstans i Värmland. Mamma, pappa, bror, bror och så alla de andra familjerna som samlades i lägerskolan för att fira högtiden som får alla svenskar att vara så, så svenska som bara svenskar kan klara av. Papporna, som bejakade sin svenskhet runt lägerelden när mörkret fallit och rusdryck stigit. Mammorna, hittade väl sig själva runt diskhoarna för de gick i alla fall inte att finna någon annanstans. Och barnen de var bara barn, och som alla sådana hade även dem ögon. De iakttog mycket och reflekterade lite. Han som det handlade om hade inte mycket att tillägga. Han levde när han spelade fotboll, drömde av en orgasm eller sköt fram över en landsväg på den militärgröna tigern. De smög efter sina fäder, kröp i gräset, undrande och sökande. Farsorna som skulle gräva guld, som alltid så här års. De gick till skogs, sade till barn och fruar att de skulle söka efter guldet, men de fann aldrig något. De slog följe med flaskorna och återvände alltid tomhänta. Nere vid sjön bjöd traditionen ett nakenbad klockan tolv. De äldre brukade inte pallra sig ner, men de unga kropparna kastade sig mot ytan, spräckte vattnet i det nakna skinnet och mötte natten iklädda Vänerns klara ytterligheter. En bit bort simmade hon som var storasyster till bästa kompisen. Genom skratt och prat löpte känslan av att hålla om henne hårt, att nudda hennes ryggslut, röra hennes kind. Hon var två år äldre än honom. Hade redan sett det mesta. Rört vid äldre pojkar, sett det man inte skulle se. Hon simmade mot land, reste sig och lät sjöns kappa falla av den spänstliga kroppen. Han såg allting, brösten, håret, benen och hennes vilja att leva. Han blev kär. Det var natt men det föll inget mörker. På den slingrande grusvägen tillbaka till lägerskolan slog ungdomarna följe i kluster. Han vände blickarna många gånger, såg henne, leendet. Ägnat honom, det trodde han inte. Sedan låg han där, platt, slagen till marken. Ryggen nedbäddad i grön skön mossa, en kvist som bråkade, den märkte han inte, myrorna hans vänner. De drog täcket över sig, himlen som föll, upprymd, hastiga rörelser, snabba andetag, hon var lugn, hon var säker och farlig. Han snurrade igen. Runt, runt. Hon log. Tungan i honom, hon blundade, han såg. Hennes fuktiga mörkblonda trassel svalkade heta kinder. Fingrarna brände kittlande kramper över hans seniga mage, gång på gång ryckte han och skälvde, av lust, eller förskräckelse, han visste inte. Så gjorde hon som hon ville, och han låg barbent, avklädd, naken och häpen tidigt i livet. Hon skrattade från hjärtat, rörde lätt på det som var mannen i honom, pussade sedan hans kind, reste sig, gick först, sprang sedan, över det knastrade gruset, försvinnande, den natten. Bort. Kvar fanns han. Inte skyldig, men skamsen. Kläderna runtom honom, inte i hög, utspridda, som hans tankar, om henne, om honom, avslitna, avklädda, smutsiga. Hemåt under mannens gryning, på grusvägen, den slingriga, till den gula stugan någonstans i Värmland. Toalett, orgasm, nintendospel, militärgrön zundapp, runt, runt och glädje. Var det livet? Det funderade han aldrig över då. Inte då.