Det måste vara dimmor över myren
det suddiga i dina blickar, starren
och ängsullen i tovor
som vi kammar
som vi reder ut
det måste vara sensommarregnet
i silverstrån i strålar invid bänken
det måste vara förhöst
det som blommar över
och allt som faller, sakta strilar
allt vi torkar undan
för att det måste
för att stackmoln kurar tungt
i dina alltför tunna händer