Natten gröper vingar ur din rygg
sakta drömmer du om drömmars frånvaro
ett djup hugget ur märgelsten och gölars kluvna ytor
granit, kvarts, pyromorfit; all sten är väntan
avgrunden klänger sig vid dig
som smälte den till din huds levande hetta
kunde jag skulle jag lova
du är inte förgäves
grundsten håller dig, bär dig i famn