Flödande linnetrådar bryts itu
spinner ifred likt katten



jag önskar så mycket
älskar starkt

du tittar på mig genom ödslighetens
tidevarv

jag kan alltid se dig

orken är förbi oss och den förgjorde
oss, det finns inte plats för några
som vi, din sjukdom behöver vårdas
av de ännu sjuka,

jag var en kvinna i en linda, en som
bidat sin tid, vars trådar spräckte varje
tum om en gynnsam vind drog förbi

du såg allt det där och när sista blodsdroppen
var utsugen drog du ut din pil

den som träffade oss då och som värker
i evighet,

den pil som symboliserar friheten
kan aldrig dras itu

den plågar ditt samvete tills vi lirkar
oss ur