Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Frälsning

Fjäril med plockade vingar.

Fallen ängel.

Jag kryper på sönderskrapade knän.

Vingklippt och bruten.

Trasig.

Med gråt i halsen ber jag om frälsning.

Från djupet av mitt hjärta.

Min bön ekar tyst i den vita korridoren.

Vitt tak,
vita väggar,
vitt golv.

Svart själ.




Fri vers av Magnus P.
Läst 164 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-07-24 12:23



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Trasig text som med gråten i halsen vädjar efter den frälsning som inte tycks vilja infinna sig och den befrielse som svartlyser med sin frånvaro. En gång kanske diktens fjäril var regnbågsfärgat vacker, men nu ligger den och sprattlar med plockade vingar likt en ängel fallen från himlen som inte längre finner någon förlösning. Och orden ekar och tårarna bryter sakta fram medan knäna skaver mot stengolvet, men fastän man desperat söker efter någon slags utväg för kunna ta sig bort från de evighetslånga korridorerna så blir man likväl kvar innanför murarna. Det här är en kortfattad men stark beskrivning av ett tillstånd som är nästintill outhärdligt och man riktigt känner hur dikten frasar, blöder och skär i hela det ångestdeprimerade sinnet. Ett ljus, en öppning och en bön. Precis det är det som man söker fastän själen tycks lika mörk som alltid. Kanske kommer man dock så småningom att kunna ta steget ut ur infernot och en gång för alla lämna svärtan bakom sig, men just här i dikten så känns allting ödelagt, förlorat och fullständigt stillastående, ekande och hopplöst.
2012-08-03

    ej medlem längre
Dina ord skakar om.
2012-07-24
  > Nästa text
< Föregående

Magnus P.
Magnus P.

Mina favoriter
Snart är bördig jord