Jag har ett bibliotek av texter,
gömda för de flesta.
Bland ettor och nollor
bidar de sin tid,
likt dåliga poplåtar
väntande på beat.

Utkast kallas de visst.
För mig - en känslornas katalog,
en melankolins tidsmaskin,
för att aldrig glömma vem jag är.

"G har aldrig låtit bättre
än när du sjunger det".
Men g är fullt av prestationsångest;
aldrig så fritt som språket.

Det är dags att börja om.
Fyra år utan ett spår.


Jag behöver orden,
igen.