Tårar i mitt knä.

Fukt på mina kinder,
glans i ögonen som speglar dig
och den tystnad som nyss
fallit sönder i vårt rum.

Sälta över läpparna,
tre minuter tills tunnelbanan finns här hos mig
och jag saknar oss redan.

Det är ett kort tåg,
ackompanjerat av trådar
bogserandes framtidsdrömmar.
Ikväll får SL symbolisera allt du vill,
och lite till.

Ett kliv på fel ställe i symfonin och det dödar.
Ett kliv rätt och det för mig bort från dig.

Hösten ska ge mig fuktiga kinder
och fler att spegla,
så snart tiden knaprat bort smärtan
och låtit tystnadens spillror falla.