Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om vore du ändå inte småsten



Ett grus i min sko är du.

En flat klippa att falla handlös mot,
slå sig sanslös mot,
hög av sand som suddas ut.

Om vore du ändå beständig som man,
byggd mer av gnejs än makadam.
Härdad av skiffer med granit i fusion,
och inte enbart mina sinnens illusion.
Famnar varsamt för att närma, inte yra
ett allvarsamt moln av damm.

Letar toppar bland fjäll som dalar,
söker bygga broar mellan berg,
dröms om kalkstenshus à Gotland,
bestiger morgonångest varje dag,
kikar noga; gruset tryggt ligger kvar.
Slår mig till ro med det i min sko,
kryper längtan till nya höjder.
Klamrar mig fast vid oss två;


Förblir istället blott
singel.







Fri vers av smilla
Läst 245 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-10-09 00:09



Bookmark and Share


  Gawain VIP
Snygg skildring av saknaden. Hård som granit men samtidigt så ömtåligt mjuk, så fin, så fragil. Starkt. Gillar språket som är så fullt av karaktär och känsla i ord och metafor. Väldigt fint.
2012-10-09
  > Nästa text
< Föregående

smilla
smilla