Det var en juninatt
och vi var fulla
av sommarsång och
billig rusdryck.
Vi satt på trappan till bron,
talade om bättre förr och
i dunkel höljd framtid.
Såg när solen sakta vände,
i hjärtat slog ett
gemensamt slag.

Du tog gitarren,
lugnet la sig i din röst.
Sjöng till gryning om livet,
jag föll in i sången.
Två ensamma själar
förenade kring en dröm.
Vaknade av en smekning,
morgonen kom löftesrik.


Året som följde
svek.


Liksom minnet är du flyktig,
likväl etsad djupt inuti.
Din beröring ristad i min hud,
omöjlig att med vilje glömma.
En del av mig för alltid din,
men du
blir aldrig min.