Det knackade på dörren.
Barnen öppnade.
Där var du igen.
Som att du aldrig vart borta.
Som att tiden stått still men ändå gått i ett ögonblick.
-Jag var i närheten. Något oförklarligt drog mig hit,sa du.
Jag tittade på dig.
Inga ord behövdes.
Jag läste varje cell i din existens.
Som magneter som dras tillsammans.
Sammanlänkade på ett plan som inte syns från jorden.
Så har vi alltid varit.
Och nu är du åter här.
Jag älskar dig oändligt.