Boken var Greiders 'Katterna kommer in från mörkret'
Jag sitter på en bänk i solen och läser dikter av Göran GreiderVärldens herrar: De utplånar det liv som gjorde oss själva möjliga.
Vilka blir framtidens människor? De som vet hur man överlever på en soptipp? De 'okontaktbara', som ännu finns kvar som folkspillror i avlägsna djungler?
Att luta sig tillbaka. Se mörket komma. Finns det mer att göra?
Etruskerna fick sina utmätta sekler, sedan föll deras städer. Så var profetian.
Vad händer med oss? Profeterna vet!
'Strand' - är det en bra liknelse? En gång kom vi opp ur vågorna, tog landet i besittning. Nu är vi åter på stranden med ansiktet mot oceanen, ryggen mot ett öde land. Nu står vi på stranden utan båt som kan föra oss vidare.
Se hur bin ännu arbetar i lavendeln (är det lavendel? blå i alla fall) [se fotnot *] och gråsparvar hoppar framför fötterna! Här skulle jag kunna sluta med allting, och ändå känna mig rätt nöjd.
* not. Efter konsultation med diktarkollega Vera Gade lutar det åt att det är någon sorts mynta. Calamintha kan vara ett alternativ. Luktar gott och drar till sig bin i mängder!
Fri vers
av
Björn Nilsson
Läst 350 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2012-08-05 16:01
|
Nästa text
Föregående Björn Nilsson |