Din värme slår emot min kropp,
när jag sakta smyger ner under täcket.

Min hud knottrar sig av välbehag när du i sömnen,
öppnar din famn för att sluta mig inne mot din breda bringa.

Jag lutar min panna mot din hals,
trygg, hemma, din!
Att få vakna av dina mjuka läppar,
som varsamt kysser min panna när marorna rider min kropp.

Jag vet jag är dålig igen.
Det har varit mycket!

Men troget står du bredvid mig, springer inte förre eller efter.
Du lever med mig....

Jag vet att det är svårt.

Din värme slår emot min kropp,
när jag sakta smyger ner under täcket.....

Ditt leende får smärtan att ebba av lite,
och dina kyssar ger mig ro.

Jag lutar min panna mot din bringa,
hör de tryga hjärtslagen.... somnar.

Jag vet jag är dålig igen...

Jag vet att du har det svårt!

Min klippa, mitt hjärta...

Inga ord eller handlingar kan förklara den frid du ger mig.