Så många gånger har jag sett dig nu.
Stirrande tomt på mig med dina,
kalla fiskliknande ögon.
Den halvöppna munen som verkar,
försöka säga mig något.

Varför, varför ser du så grå ut?
Så kall och nästan död ut...

Dom svarta ringarna under dina ögon,
är så mörka att jag först trodde det var kajal.
Hur många gånger har jag inte,
vänt bort mitt ansikte i avsmak av det jag ser?
Det svintoliknande håret den toma blicken!

Den toma blicken...
Varför så kall och livlös?

Mina händer utforskar kanten,
av ditt ansikte fortfarande
genomom glasets skyd.
Darrande ben för mig ett steg,
närmre din anskrämliga gestalt.

Varför härmar du mig?
Den där toma blicken....