det fanns dammiga böcker ovanför våra huvuden
jag läste på ryggarna medan han höll min

betongvingar
var ett namn som en av dem bar

den är fantastisk sa han
och jag log
sådär som flickor ler i 60-talsfilm

du är inte direkt modellmaterial
men du är söt
och ensamhet borde inte få bo i dig
blygsamhet tog plats

du är smart som öppnar förolämpande
för att avsluta med en komplimang
sa jag väldigt tyst
han log igen
försökte smitta
få mig att spegla
honom

han ville röra mig
och jag lät honom först
det kanske inte blir mer
60-talsfilmer på Norrmalm

så i en hundradels sekund
låg det en säng under mig
och ovanför ville jag aldrig mer höra
Gimme some truth spela