min mamma sa till mig
allt ordnar sig
lita på magkänslan
den vägleder dig

mamma levde för guldkanten
lät mig stå nära branten
men höll mig alltid i handen

mamma svor och hon skrek
trots att allt var väntat, fan vad det sved
vi stängde in oss och kokade, men slöt alltid fred

mamma sjöng, trots att det brast
kommer aldrig glömma orden
jag minns vad du sagt

det går en vind över vindens ängar
du orkar men du längtar

var som du är
men tänk alltid på andra
du och jag, vi har ju varandra

'gå så långt du kan gå
du kan inte se mig
men jag är där ändå'

så jag gråter men jag orkar
jag håller i mig när det stormar
från vinter till sommar
du är hos mig när jag somnar