hon betraktar sin kropp i spegeln
ser formerna klättra runt henne som humle
hon hatar en del och älskar en del

det andra sagt är vackert
är hennes valuta som hon handlar sin självrespekt med
det hon en dag kommer behöva betala tillbaka
i förvriden världsbild

kvinnokroppen är ett skepp
en mast, ett ljus, en riddarrustning
ett slagfält, ett landskap,
den fula ankungen och regnbågens slut

likt hennes psyke, är den skör och trött
förvirrad och trevande i mörker
förvisad och beundrad

den är på ständig flykt
med den lilla flickan på sin rygg
skrapsåriga, blåmärkta, hopfulla rörelser

i skymningen lägger hon sig ner
dricker ett glas vatten och andas ut
nu är du fri, nu är du tillräcklig