dessa långa ränder är mina
som av klor rinnade ner för väggarna
skriket, utvägen hägrar bakom
tapeterna

jag lindar strängar runt mej
väntar på tongivet ackord

trots allt är jag kvicksilver
sjunkande till botten i dina ådror
milt förmanande eftergift

blottlagda ligger halsarna
för skriket
efter väggar
som gjort sorti

men öarna stiger och sjunker
uppankrade i strömmen
i sjudande, kokande strömvirvlar
vältrar sej i ensamhet

de kalkar som druckits ur
bildar segment
handihandheliga moment
av flydd dåtid

jag rundar presens
och känslan
står kvar i
zenit