Det här är en rapport. Den kan tyckas
kort. Den är likt en dikt. En dikt som
med sitt omfång förgyller prickar
längs med linjer. Diktjagets kontext är
upphängt utifrån tre roller. Två diametrala.
Två motsatta biologiska kön. Dem emellan fanns en kärlek.

Jean har entrat scenen och är àlkoholist. Han är dessutom medberoende.
med inslag av en stark narcissism där Julie nog
snarare får anses luta åt det neurotiska, med
tidvisa inslag av det depressiva. Ett slags könsrollstypiskt
motsattsförhållande, även här. Vilket är mycket
vanligt. Där finns ramen, ingjuten,
bottnad i något mänskligt mycket trist. Herr Jung skulle
finna den ganska kul, animal animus som med tid
oftast slutar i dur,


Hur definieras Julie. Är hon skild
från Fröken Julie?

Svaret är jakande och nekande. Fröken
Julie är en mognare form av Julie. Hon
är kampens kloka resultat och i rambygget
ses hennes försök till utveckling genom
olika aspekter hos Julie(det kvinnliga)
Och via Julian( det manliga)

Fröken Julies kamp symboliseras av ett kors
och där finns aspekter i handling såsom
otrohet och väntan.

Fröken Julies utveckling är ett vågspel,
mellan dessa diametrala positioner. Där
otroheten kan ses som Julies rädsla,
eller som en sorts styrka. Otroheten är
Julies resa, en slags symbolisk handling
där Jeans egna inre kön blir intressanta.


Detta är ytterst ett könsdrama. Den är
ett försök till samhällsanalys, ur en enligt
Diktjaget evig saga.


Den är tänkt att spegla en generaliserad
könsresa.

Om läsningen något av detta
exemplifierar, kan måhända fröken
Julie få frid,


Fröken Julie behöver nämligen vila.