Stålmannen stormar,
tränger sig, trampar,
står så stadigt på Sergels Torg.

Granskar glaset
betraktar betongen
ser slitna fyllon
och penningpalats.

Nu ropar han "nej"
mot polisens piketer
mot månglarnas käftar och stora flin,
han spräcker och spränger tusen fönster
med brinnande blick,
kassorna krossas,
sedlarna flyger 
hur som helst.

Stålmannens stränghet stämmer man ej,
han står som en klippstod 
i Stockholms stad.