kristallklara lätta tårar och allt som är vackert i världen

solnedgångarna här påminner mig om sommarkvällar vid vattnet, barfota på soltorra gulnade barr och dåliga böcker för unga vuxna i hängmattor av alldeles för grovt tyg.

kanske är det för att vi bor på tionde våningen som allt är så vackert. det är du och jag och våra kärleksbarn och fåglarna, fåglarna som jag älskar mer än livet.

vingarna mot luften, det hörs alldeles tydligt för det stora fönstret är vidöppet och släpper in det som är nytt och fåglarna kastar sig ut från taken precis här. de är kolsvarta mot himlen.

jag kan inte låta bli att tänka på dig och att du egentligen inte finns, och jag vet inte om det är det eller att du dog där ensam som gör mest ont. du älskade fåglarna without boundaries och jag önskar ibland att jag var lika nerknarkad och ensam som du var, bara för att kunna älska dem på samma sätt.

det finns inget slut på den här berättelsen, i want your suicide to be a book of mine that i never finish