Varför gick jag hem med dig?
Med dig som är så vilsen
och bara flackar med blicken
Det beslutet får mig nästan att verka lika vilsen
lika vilsen som du
Och varför stod du där igen?
Viskar känslor i mitt öra
med spritfylld andedräkt
som spottat på mina tårar
som om de bara varit salt vatten
Varför känns dina ord vid min ryggrad?
Jag vet ju att de är luft, stoft, skrot
Lögn
Men på betongtrappan
svalde vi all stolthet
och slukades av en glödhet
ett evighetslångt smek mot halsen
och det fanns inget mer att säga
Den mörka bron
hade aldrig varit så mörk
aldrig så djup
som den natten
då vi svek oss själva
med varandra
Jag stirrade ner mot tågrälsen
andades in
tittade bort
och hoppade
in i din djävulska famn
Satan, jag gjorde det igen
06:57 nästa morgon
smög jag ut i arla morgon stund
ur lägenheten jag aldrig skulle in i igen
med svullna läppar
och en krossad självrespekt.