Tack

för att det var du
som ensam kom
och mötte stormen

utan ego
har du suttit ovanför
mitt epicentrum

du har känt värmen
hört mitt inre vrida sig
hur min ånger mullrar

du har väntat
vakat
och tröstat


tack
för att det var du
som blev ensam kvar

bland minnena
och ruinerna
jag sa var mina