när nationer som ska leva
formas till att dö
försvinner hungern något
fortare och jag blundar
hoppas att tiggaren utan ben
snart ska ställa sig upp och skratta
åt världen som gav sina mynt
men med hösten kommer regn
det som lovats hålls
pressad mot väggen
står jag stadig
i ett samhälle som föll