I en dröm mitt i natten såg jag dig

utan förkärlek till vad du gjort.

Jag betvivlade aldrig ditt verk

utan såg dig så som den du var.

Utstött, eller övergiven så var du

ändå vid liv, i ett stort oändligt kaos.

Jag såg dig, jag sträckte ut min hand

och du tog den utan något förbehåll.

Dagarna vart räknade, dagarna vart

få, där du stod vid ruinens brant.

Trotsade döden, ja du trotsade allt

i hoppet om att vinna Guds eget salt.