Varför tror du,
att jag inte skulle
klara av att träffa
dig?

Och ta emot dig?

Jag kanske inte
klarar av den
första gången;

jag är rädd för
att förtrollningen
försvinner;

rädd för att
förstöra drömmen?!

Jag trånar hellre
ensam,

läser vad du har
skrivit till mig;

om och om igen:

hjärtat hoppar på
samma ställen,
varje gång...

Tänk om jag
släpper in dig?!

Kanske jag aldrig
vill släppa ut
dig igen!?!?

Jag vågar inte
träffa dig,

trots att hela
mitt väsen skriker
efter dig!?!

Jag vågar inte...

Inte nu...