Bakom varje rad i dikten
finns en visdom
helt unik

Undrar vilken känsla
som födde hans
dikt

Undrar var han befann sig
i sitt sökande
efter

bekräftelse

----

Ibland skräms jag här av hur människor så snabbt kan döma varandra, de kommenterar dikter, raljerar med en medmänniska utan att tänka sig in i just; var befinner sig människan som skriver.

Varje uttryck är unikt, även de - tillsynes - banala. Om vi tänker på Hjalmars text "i brist därpå" och lever därefter, då har vi en brist mindre att dra på i livet, en tung börda mindre i vår ryggsäck. Ett större hjärta mot de som inte - för tillfället - andas i samma takt som du, inte går i samma hjulspår som alla andra.

Jag är ingen felfri människa, råden jag ger är i allra högsta grad ämnad att vägleda, även mig själv. Men jag skriver dom ! Jag är en bräcklig människa, men i det bräckliga har jag en möjlighet. En öppning för andra människor att komma åt mig, elakt eller kärleksfullt. En obräcklig människa, en som går igenom livet med ständigt oklanderligt struken skjorta. En sådan, har ingen öppning, inga dörrar att öppna, inga fönster som står och slår.

Vad händer i en värld med idel robotar?

Låt oss bli möjligheter för varandra!