Du bangade ur.

Det gör ingenting
älskling: jag älskar
dig ändå;

precis som du är-
kommer nog alltid
att göra.

Ett bra slut gör
plats för en fin
början; glömde
säga det, men
du kände väl det-
som du brukar.

Det är outhärdligt
att leva och älska;
ibland klarar man
mindre, ibland mera.

Det kommer alltid
glädje, som skuffar
ut sorgen;
man darrar,
stannar kvar;
och väntar
med förtjusning:

hur vad det jag
önskade nu igen-

det var ju så här
jag helst ville
ha det!?

Eller det blir så-
alldeles snart!