Havet hade kommit
till världen
under gladornas himmel

lagt sin strand
av sand och sten
tillrätta nedanför de gröna åkrarna

sett solen
och vinkat tillbaka
med lyftade vita vågor


Sådan var jorden
sådan var stunden
och mannen kom
och mannen såg

och klev in i vattnet
för att piskas
av salt och tång
av vind och sorg

och mannen såg
seglen långt borta
och lät tårarna falla
och solen lysa


Och ännu var havet
och ännu var himlen
och han var drivved på stranden

och ännu var dösen
nära ekarnas hagar
där döden och vindarna bor